Livet & Carolina

I veckan var vi på utflykt, till platser som varit en del av barnens farfars släkt. Det är så fint att få se och ta del av minnen och platser där människor levt som är anledningen till att min man och barnen ens finns till. Att höra om anekdoter från barndomen, att se hus och platser där de gått och levt under sin livstid.

Kanske är det en åldersgrej, eller så är det bara ett djup som kommer eller finns inom oss, men att få ta del av detta – det skapar rötter och en grund som ger värme inombords. Jag jobbar hårt på att lycka finns där jag finns, att hemma är där de människor jag älskar är.

Jag vill inte att platser ska vara anledningen till trygghet, lycka och kärlek. Jag vill att det ska kunna vara var som helst, om jag har mitt gäng och mig själv med mig. Att inte fastna i platser, och låsa sig. Med det sagt, jag tycker om historia, släkthistoria och att se och känna vad jag kommer ifrån.

Allt som sammanfattar februari ganska fint 💙

Årets första månad. En nystart som känns trög och seg. Mest trött och less efter fina juldagarna.

Ändå, nyår ger mig tro, hopp och drömmar. Som att det är okej att börja om, börja igen, fortsätta framåt, korrigera lite, drömmar nytt. Även om jag vet att det alltid är okej att göra det, så ger ett nyår en kickstart för mig.

Jag skriver listor, funderar på drömmar och mål, försöker få in nya rutiner. Och hoppas på att redan framåt blir härlig och trygg.

Det känns så gott i hjärtat varje nytt år. Som att jag ger mig själv en chans till en utökad fortsättning (ny start) på saker o ting.

Kanske behöver vi ibland restarta oss själva. Levla upp. Göra om. Göra mer. Göra mindre. Göra annorlunda. Göra något…

Precis som varje år är en chans till nya sätt, är ju varje måndag en ny start på veckan. Jag tycker om det, även om jag vet att det går att förändra när helst man vill. Men, den där ”nytt år, nya tag”-känslan är skön. Och energifylld och härlig. Och jag flyter gärna med på den, så länge den funkar gör mig – utan stress och oro.

Så! Nu kör vi. 2026 här kommer vi ❤️🙏

Glädjas åt det lilla, eller åt vardagen. För det är ju vardagen som allt som oftast är själva livet.

Som idag. Fick till en liten promenad, alldeles själv, i solskenet. Lyckliga jag! Kände mig sedan så glad över både promenaden men också allt den liksom tillförde; att jag fick en stunds tystnad till egna tankar, att jag fick testa att gå lite på min onda höft (ett helt eget kapital som inte är kul…), att jag kunde lyssna lite på en favorit podd, att jag kommer hem med lust och ork.

Det finns så mycket i varje dag att faktiskt vara tacksam och glad över. Inte alla dagar, och inte alla stunder. Livet är trots allt både toppar, dalar och allt däremellan. Men, många dagar har både små och stora stunder att glädjas över – om man bara ser och känner efter. Med ett öppet sinne och ett öppet hjärta blir livet mer liv – och varje dag mer fylld av kärlek och gläjde.

Idag är det söndag. Vi tittar på Bluey (tips till alla med små barn – urkul för både barn o vuxna 🧡) och har en lugn förmiddag.

Vaknade av att det kröp (? kryper sniglar) en snigel i taket i sovrummet. Hu!!! Fy! Kan inte sluta fundera över hur den kommit in. Och, finns det fler? Kommer det trilla ner en i sängen. I ansiktet, när man sover en natt? Har redan en rad manövrar som ska genomföras för att undvika detta.

I alla fall, har en sådan fin liten helg ❤️ Inledde med pizza o bad i torsdags kväll. Fredag med städning, taco o film. Lördag med ”Idrott för alla” i stan, samt middag o myskväll med ungarna. Och nu är vi här! Söndag, mulet väder, sniglar inomhus, tvätthögen, kaffe och snart dags att kavla upp ärmarna för en ny vecka.

Älskade sommarmånad. Värme, sol, lov, tid tillsammans. Låter känslan av evigt sommarlov leva kvar i sinnet. Vi har tid. Vi har ork. Vi har värme kvar i huden för dopp i kylande vatten, tid för fika under äppelkarten, ork för fler kojbyggen och cykelturer, plats för en glass till. Och lust till kaffe på trappan, läsa en bok på gräsmattan och vara uppe lite för sent…

Augusti – som började med en tripp till Dalarna tillsammans med mormor o morfar ❤️

Hemma igen blev det dagsutflykt med de stora killarna (lillan fick följa med ändå) tillsammans med fadder 💜

Och kalas! 🎈 V fyllde 3 och vi firande med glasstårta och en härligt kalas.

Stadstur i parken 🌿

Tisdag igen. Vår lediga dag tillsammans, med gympa för småkillarna och pappan och idag även mig o minstingen. Det har även bakats chokladbollar, gåtts på cykelrunda inklusive letande av fåren och hoppande i skogen på cykelbanan.

Det största i dag. Jag vågade mig iväg till en timmes sorgbearbetningsintroduktion. Det är lite kul, för jag typ vann den där introduktionen men sedan var jag lite livrädd för att gå dit… Men väl där, vilket varmt och tryggt ställe. Inspirerande och utvecklande. Något alla borde ge tid och plats till, och något jag kommer ge mer av min tid till. Så värdefullt att växa och utvecklas, att lära känna sig själv – på djupet!

Jag vill. Jag kan. Jag ska.

Majmånad. Regnet slår mot rutorna, det är fem grader plus, de nya som fröna som tittade i solens strålar för några dagar sedan ser nu frusna, hukade och undrande ut. Vart tog solen och våren vägen?

Jag har lagt x tid på att få igång datorn igen. Lösenord, ladda, komma ihåg… När den väl startade upp och allt fungerar – glädjetjut och lycka! Nu ska det skrivas och bloggas och drömmas. Som jag saknat, längtat och viljat, och velat. Varför? För vem? Kan jag? Men nu vet jag!

Senaste tiden (senaste året och mer) har lagts på egen utveckling (och jag är inte klar – det kommer ta en livstid att lära känna mig själv), men jag är redo att följa mina drömmar. Att våga. Och jag vet svaren på funderingarna ovan – Jag gör det för att jag vill, för att jag tycker om det – att skriva, för min egen skull, för att jag vill, och ja, jag kan. Varför skulle jag inte kunna, det finns ju inga regler för vad som är rätt eller inte. De regler som dyker upp kommer från mig själv, och är de av slagen att de hindrar mig framåt – så ska jag vara den första att bearbeta dem. Jag ska framåt, för jag vill och jag kan 💖

Årets sista dagar är på ingång. Vi firar jul mitt i allt, gläds åt barnens tindrande ögon och lycka, känner tacksamhet blandat med vemod. Hoppas på ett piggare, gladare och lättare 2025, och försöker hitta lyckan och kärleken i allt som är – även om det inte är så som vi önskar.