Det känns så gott i hjärtat varje nytt år. Som att jag ger mig själv en chans till en utökad fortsättning (ny start) på saker o ting.

Kanske behöver vi ibland restarta oss själva. Levla upp. Göra om. Göra mer. Göra mindre. Göra annorlunda. Göra något…

Precis som varje år är en chans till nya sätt, är ju varje måndag en ny start på veckan. Jag tycker om det, även om jag vet att det går att förändra när helst man vill. Men, den där ”nytt år, nya tag”-känslan är skön. Och energifylld och härlig. Och jag flyter gärna med på den, så länge den funkar gör mig – utan stress och oro.

Så! Nu kör vi. 2026 här kommer vi ❤️🙏

Glädjas åt det lilla, eller åt vardagen. För det är ju vardagen som allt som oftast är själva livet.

Som idag. Fick till en liten promenad, alldeles själv, i solskenet. Lyckliga jag! Kände mig sedan så glad över både promenaden men också allt den liksom tillförde; att jag fick en stunds tystnad till egna tankar, att jag fick testa att gå lite på min onda höft (ett helt eget kapital som inte är kul…), att jag kunde lyssna lite på en favorit podd, att jag kommer hem med lust och ork.

Det finns så mycket i varje dag att faktiskt vara tacksam och glad över. Inte alla dagar, och inte alla stunder. Livet är trots allt både toppar, dalar och allt däremellan. Men, många dagar har både små och stora stunder att glädjas över – om man bara ser och känner efter. Med ett öppet sinne och ett öppet hjärta blir livet mer liv – och varje dag mer fylld av kärlek och gläjde.

Idag är det söndag. Vi tittar på Bluey (tips till alla med små barn – urkul för både barn o vuxna 🧡) och har en lugn förmiddag.

Vaknade av att det kröp (? kryper sniglar) en snigel i taket i sovrummet. Hu!!! Fy! Kan inte sluta fundera över hur den kommit in. Och, finns det fler? Kommer det trilla ner en i sängen. I ansiktet, när man sover en natt? Har redan en rad manövrar som ska genomföras för att undvika detta.

I alla fall, har en sådan fin liten helg ❤️ Inledde med pizza o bad i torsdags kväll. Fredag med städning, taco o film. Lördag med ”Idrott för alla” i stan, samt middag o myskväll med ungarna. Och nu är vi här! Söndag, mulet väder, sniglar inomhus, tvätthögen, kaffe och snart dags att kavla upp ärmarna för en ny vecka.

Älskade sommarmånad. Värme, sol, lov, tid tillsammans. Låter känslan av evigt sommarlov leva kvar i sinnet. Vi har tid. Vi har ork. Vi har värme kvar i huden för dopp i kylande vatten, tid för fika under äppelkarten, ork för fler kojbyggen och cykelturer, plats för en glass till. Och lust till kaffe på trappan, läsa en bok på gräsmattan och vara uppe lite för sent…

Augusti – som började med en tripp till Dalarna tillsammans med mormor o morfar ❤️

Hemma igen blev det dagsutflykt med de stora killarna (lillan fick följa med ändå) tillsammans med fadder 💜

Och kalas! 🎈 V fyllde 3 och vi firande med glasstårta och en härligt kalas.

Stadstur i parken 🌿

Tisdag igen. Vår lediga dag tillsammans, med gympa för småkillarna och pappan och idag även mig o minstingen. Det har även bakats chokladbollar, gåtts på cykelrunda inklusive letande av fåren och hoppande i skogen på cykelbanan.

Det största i dag. Jag vågade mig iväg till en timmes sorgbearbetningsintroduktion. Det är lite kul, för jag typ vann den där introduktionen men sedan var jag lite livrädd för att gå dit… Men väl där, vilket varmt och tryggt ställe. Inspirerande och utvecklande. Något alla borde ge tid och plats till, och något jag kommer ge mer av min tid till. Så värdefullt att växa och utvecklas, att lära känna sig själv – på djupet!

Jag vill. Jag kan. Jag ska.

Majmånad. Regnet slår mot rutorna, det är fem grader plus, de nya som fröna som tittade i solens strålar för några dagar sedan ser nu frusna, hukade och undrande ut. Vart tog solen och våren vägen?

Jag har lagt x tid på att få igång datorn igen. Lösenord, ladda, komma ihåg… När den väl startade upp och allt fungerar – glädjetjut och lycka! Nu ska det skrivas och bloggas och drömmas. Som jag saknat, längtat och viljat, och velat. Varför? För vem? Kan jag? Men nu vet jag!

Senaste tiden (senaste året och mer) har lagts på egen utveckling (och jag är inte klar – det kommer ta en livstid att lära känna mig själv), men jag är redo att följa mina drömmar. Att våga. Och jag vet svaren på funderingarna ovan – Jag gör det för att jag vill, för att jag tycker om det – att skriva, för min egen skull, för att jag vill, och ja, jag kan. Varför skulle jag inte kunna, det finns ju inga regler för vad som är rätt eller inte. De regler som dyker upp kommer från mig själv, och är de av slagen att de hindrar mig framåt – så ska jag vara den första att bearbeta dem. Jag ska framåt, för jag vill och jag kan 💖

Årets sista dagar är på ingång. Vi firar jul mitt i allt, gläds åt barnens tindrande ögon och lycka, känner tacksamhet blandat med vemod. Hoppas på ett piggare, gladare och lättare 2025, och försöker hitta lyckan och kärleken i allt som är – även om det inte är så som vi önskar.

Första halvan var fin ❤️ andra halvan krävde betydligt mer. Av ork, av tålamod, av vilja, av att se det goda…

Det blev ett tungt halvår, på grund av, ja livet helt enkelt. Ibland är det så – uppförsbacke. Och även om önskan fanns att bryta uppför mot nerför så fortsatte backen. Det var mest att knata på. Ibland gick det lättare, ibland behövdes en extra hand att hjälpa till och ibland fick vi bära varandra.

Det har såklart funnits högtider och firande också. Födelsedagar, lyckliga stunder, varma kramar, minnen och kärlek. Framförallt har vi ruvat på det underbaraste lilla tillskottet till familjen – i april blir vi förhoppningsvis en familj på sju 🙏❤️.

Nu startar vi en tid av glädje och tillförlit, av kärlek,  lycka, hoppas tro. Nu vill jag önska och tro att livet är på väg mot större styrka, högre drömmar och mer lycka. Vi ska övervinna 2025 och skapa oss det liv och den vardag vi vill ha och drömmar om. Det är vår tur nu, det är dags nu.

Och vilken vecka sedan… Nu är våren (försommaren) här på riktigt! Har älskat varje minut av den här veckan och tiden vi är i. Starten på att allt ska gro och växa. Aningar av ljumna sommarnätter, baddagar och glass i lass.

Vi inledde veckan med farmor och farfar besök och födelsedagskalas – för vår 4-åring! Hallå där? Vart tog tiden vägen ville jag bara skrika. Du kom hit nyss till oss. Älskade, glada, envisa, underbara lilla skatt. Galen av skratt och tokiga upptåg. Vetskap till tusen och fantasi till oändlighet.

Och så fick du hela kalasskaran att sjunga allsång också. Älskade unge!

Veckan fortsatte med mer tid i trädgården och lekar. Ingen ville någonsin nånsin gå in och ta kväll. Jag hittade blommor längs promenaden och hann tänka många tankar om och om igen. Ibland hjälper det ibland inte – oavsett skönt att få rensa huvudet en stund.

Kortvecka för skolbarnen också. Lyxigt för hela familjen – som fick mer tid tillsammans. Medan mannen jobbade tog vi andra en liten tur till mormor och morfar – för fika, pratstund och kusingos med minsta lilla kusinen (omåttligt populär hos min fyrklöver).

Och till helgen, kom den riktiga försommaren. Och med den – fårsläpp, trädgårdsjobb och premiärbad (för en del av oss.

Som vi sugit i oss av tid ute, av sol och värme och lugn. Av trädgården, fika och lek i kortbyxor och utan jacka.

TACK veckan för dagar att spara i hjärtat. Tack för tankar och lärdomar av livet. Tack för insikter och mer funderingar. Tack för tid med de som gör mitt liv så rikt och fantastiskt ❤️

Jag önskar; mer jord under naglarna, fler lugna stunder med tystnad eller en bok, mer skratt, bad, kaka och kramar.

Liten go vårvecka har passerat. Jag känner lust och tacksamhet. Våren och sommaren och ljusare tider är på väg. Vi får vara friska och leva i ett sammanhang med kärlek, fred, mat på bordet och värme i huset.

I veckan har vi firat in våren 🔥 traditionsenligt med brasa och fika. Det ljumnar i hjärtat när jag får stå där med värme mot kinderna och lyssna till ”vintern rasat …” Och ”vårvindar friska, leka och viska …”. Samma fina känsla i kroppen varje år. Älskart!

Och så kom värmen! Springa ute utan jacka. Kaffe på trappan utan sittdyna. Sandlådelek. Jordiga naglar. Och barnen fulla av spring i benen. Ännu mera älsk!

Eftermiddagsutflykt! Till naturreservat, med mormor och morfar och fika med de små. Kan vara något av det bästa jag vet. Sparar i hjärtat!

Små turer och stunder med människor jag älskar. Tillfällen och stunder att minnas. Tacksam och ödmjuk över att få ha sådana utflykter. Lycklig över att jag förstått att detta är saker jag kommer minnas och glädjas över när livet förändras.

Trötta små invigde altanen för året med första tuppluren. Så gott!

Jag önskar; fler tillfällen att spara i hjärtat, våga mer, lita på min magkänsla. Tro på att jag kan och får förverkliga mig själv.