
I veckan var vi på utflykt, till platser som varit en del av barnens farfars släkt. Det är så fint att få se och ta del av minnen och platser där människor levt som är anledningen till att min man och barnen ens finns till. Att höra om anekdoter från barndomen, att se hus och platser där de gått och levt under sin livstid.

Kanske är det en åldersgrej, eller så är det bara ett djup som kommer eller finns inom oss, men att få ta del av detta – det skapar rötter och en grund som ger värme inombords. Jag jobbar hårt på att lycka finns där jag finns, att hemma är där de människor jag älskar är.
Jag vill inte att platser ska vara anledningen till trygghet, lycka och kärlek. Jag vill att det ska kunna vara var som helst, om jag har mitt gäng och mig själv med mig. Att inte fastna i platser, och låsa sig. Med det sagt, jag tycker om historia, släkthistoria och att se och känna vad jag kommer ifrån.
