Fin dag. Fin promenad. Bra start på påskveckan, och härlig uppladdning inför påsklovet nästa vecka.

Ser otroligt mycket fram emot att få vara ledig tillsammans med alla barnen. Som ni vet, är det ju något av det bästa jag vet att få ro om barnen och familjen.

Ja, vad gjorde vi i veckan nu då … Vi inledde med tur till lekparken i snålblåst. Det såg hejdlöst skönt ut ute, men skenet bedrog kan man säga. Så kallt! Sedan blev det bättre, sol och lite mer sol utan vind. Och en hel del utetid med lekparkshäng, trädgårdslek promenader och trappfika. Bästa tiden!

Vi hade också en natt av öronont och gråt, inte min bästa tid eller natt… Tröttsam dag efteråt, tur då att vi kan lyxa oss med mysdag och vilotid tillsätt. En av sakerna jag älskar med att vara hemma med barnen – att få ge dem tid och vila när det behövs. Att få leva dagarna så som kroppen och knoppen känner, vill och behöver.

Det hanns med hockeyträning, läxläsning och extrafint fredagsmys med mormor/mamma och morfar/pappa på tacomiddagen. Till helgen inledde vi påskmyset! Med äggmålning och påskpynt.

Fin vecka, men nu är jag snart redo för lite påsklov tillsammans!

Jag önskar mig; Tid till att sätta fröer, skriva och påskfixa. Jag hoppas på en pigg vecka med friska vindar (i form av ej sjukdom) och önskan om ork till och känsla för en löptur. Och sol! Jag vill ha vårkänsla och sol.

Egentligen är det ju sommartid nu, som vi inte riktigt vant oss vid (så trött)… Men, jorden ger mer av vintern och det är väl bara att ta emot och göra det bästa.

Så, andas in – ta på vinterjacka, vantar, mössa, kängor och överdragsbyxor – och ut och njut! Åka lite pulka, halka runt i slasket, känns kalla blöta snöstjärnor mot kinderna och skotta (kanske för sista gångerna den här säsongen) trappan fri från snö.

Nu drömmer vi om våren. Och njuter av den årstid och det väder moder jord ger oss. Tacksam över att få uppleva årstider och väder!

Vinter och vår. Eller kanske har vi vårvinter även söderut? Veckan har bjudit på det mesta.

Det har varit en trött vecka. Orken har inte varit med oss riktigt, och vi har lyssnat på kroppen och tillåtet oss att vila lite extra. Veckan jag önskat haft mer av rörelse och puls, men som fortfarande innehållet lite känningar av förkylning… Vilket resulterat i enbart promenader denna vecka också.

Det har letats vårtecken i trädgården också, och fikat på trappan. Små saker som ger energi och som samlar värme i hjärtat ❤️

Jag önskar mig; mer av saker som ger hjärtevärme. Har ännu inte kommit igång med odlingen, så det hoppas jag på i veckan. Och, mer lugn tid tillsammans med familjen.

I dag letade vi vårtecken i trädgården. Och tänk vilken lycka när vi hittade massor av knoppar tillhörande krokusar, och en och annan scilla också tror jag minsann.

På promenaden hörde vi dessutom en ensam liten trana som ropade på sin partner. Förra veckan hittade vi ju också vitsippor. Så glad för alla små tecken på att värmen och våren är på gång, och att vi får följa med genom naturens gång.

Jag gillar verkligen alla årstider och alla väder. Men, nu längtar jag efter våren!

Vi har fortfarande inte varit helt på banan efter alla sjukdomar som härjat runt. Och just nu längtar jag allra mest efter att vi bara får vara friska allihop.

Hela veckan har snurrat av träningar, läxor, hinna ifatt ned hemmet och vardagen samt fundera över framtiden och orsaker till sjukdomar… Alltså inte min bästa vecka rent mentalt. Det blir lite mycket av tankar och funderingar ibland. Tur då att få ha fina människor runt omkring som lyssnar och kramar.

Jag törs inte träna på ordentligt själv ännu, hosta och brösttryck gör att jag inte vågar ge mig ut och springa och ta i riktigt än. Så trist! Jag verkligen längtar efter ordentliga pulspass och känner att jag behöver mer av det för att må bättre.

I helgen hade vi en mysig dag på landet. Fixade med bilen och grillade korv med mormor och morfar ☀️ Efter den uteturen var vi alla helt slut och avslutade helgen med lugn och ro i soffor och sängar. Mysigt som attan att bara få slappa lite med familjen också.

Jag önskar mig; att våga träna ett riktigt svettigt pulspass. Solsken och vårkänslor. Ta tid till att fixa med odlingar och fröer. Dricka kaffe på trappan och spela boll med ungarna utan jacka.

Jag tror minsann att våren är på väg?! För i veckan hittade vi snödroppar i trädgården. Jag visste inte ens att vi hade några, så det blev en sådan fin överraskning. Nu har jag toklängt på att börja pilla ner frön och få sätta fingrarna i jorden utomhus.

Efter förmiddagens jobb blev det familjedag, då mannen i huset var ledig. Vi hann med både lite lunch hemma, en pratstund och en tur till skogslekparken i stan innan alla barnen var upphämtade och vi var på väg hemåt igen – med hela ligan.

Och tänk va! I morgon är det fredag. Igen! Veckans mysigaste dag (även om jag totalgillar alla dagar i veckan).

Ah! Vilken vecka. Jag tog helt slut efter helgen, dopet och alla sjukdomar som härjat fritt …

I veckan har jag gått under devisen ”låt oss mest överleva, allt är okej bara vi klarar oss igenom veckan”. Varje litet tillfälle till vila har vi tagit, varje litet mys har vi sagt ”ja tack” till, varje litet tillfälle till lugn och ro har gladeligen tagits emot. Och en och annan extrafika också.

Framåt helgen mådde vi (jag) bättre och vi tog oss ut till mormor och morfar en sväng. Solsken och promenad – gott för både själ, hjärta och kropp. Söndag bjöd på hockeycup och i övrigt hemmamys. Och jag fick med mig en av fem ut på en lugn liten skidtur – innan regnet öser in i veckan som kommer. Världens lugnaste och finaste lilla tur, att få vara tillsammans och andas luft och sakta susa fram med bra glid. Tack för den lilla hjärtevärmaren!

En fin vecka trots allt. Mycket tacksamhet kring att vi ändå lever i ett land, en tid, ett sammanhang där det är okej att varva ner och vila när kroppen behöver det.

Jag önskar mig; sol! Vår! Ork att påbörja odling 2023. Friskhet att kunna träna lite med puls.

Ja, vem försökte jag lura? Som att vi andra skulle klara oss undan…

De stora barnen hann friskna till, så dop det blev det. Och vilken fest! 💕 Men i går drog det i gång. Lite halskli, lite frusenhet, lite ont-att-svälja… Och så var det igång! Jag ligger nästintill däckad av influensan, frusen och svag, så däckad man kan vara hemma själv med småbarn hela dagarna.

Sedan barnen kom har jag nog slutat att vara ”för” sjuk. Det går liksom bara inte, barnen ska få mat, omtanke och vård, så det är att bita ihop och klara av vardagen (med lite tjuvknep som mer tv-tid, nyponsoppa till lunch och en och annan extra mysstund i läshörnan).

Heja oss! Nu längtar vi efter friska tider, sol och värme.

Sjukveckan. Dopveckan. Fixa-veckan. Alltihop-veckan.

Ja, den här veckan tog liksom aldrig slut, samtidigt som den försvann i en blinkning. Det var så mycket att fixa inför lördagen och samtidigt var barnen sjuka. Vi behövde få dem friska och samtidigt hinna pyssla klart.

Men, friska blev vi. Och klarar blev vi. Så festligheternas fest hade vi i lördags. I strålande solsken, blåst, snö och kyla – inomhus i värmen tillsammans med familj och vänner – döptes vår älskade V. Till toner av min älskade vän och med en fin präst blev dopakten allt jag kunde önska och lite till. Sedan bjöd vi på lunch och fika och njöt av att vara samlade – nästan alla våra hjärtemänniskor.

Jag önskar mig; att vi får bli helt friska allihop, att få vila lite extra, att få vara tillsammans.