Fullmatat, det kan nog sammanfatta vår vecka som gått. Vardagen är tillbaka, och lika mycket som jag älskar den så fasar jag den ibland.

Vardag är livet, och ett väldigt härligt liv. Resten är guldkant. Men, när sömniga barn ska väckas, kalla bilar ska köras, strumpor ska på trötta tår och ingen vill lämna hemmets mysiga vrår – då är denna mamma inte alltid peppig och lycklig i hjärtat. Då får jag plocka fram mamma-kramar, extra mycket värme och lugna leenden med tro om eftermiddagsfika och vila.

Vi har hunnit med en del ändå.

Julen har fått vara kvar! Jag älskar jul och känslan den ger. Trygghet, lugn och vila. Och är det något vi fortsätter att behöva i dessa mörka tiden så är det lite mer vila.

Ledig dag tillsammans för oss föräldrar ❤️ Då hinner man med promenader i dagsljus och solsken, lunch med pratstund och en extra kopp kaffe tillsammans. Lyx!

Gjorde mig till och byggde snögrottor i mängder en förmiddag. Blev omåttligt populär! Sedan snöade alla igen till dagen efter … Men kul hade vi!

Njöt av all sol vi kunde i veckan. Anade ett kommande töväder framåt nästa vecka … Så bäst att passa på.

Minst två turer på skidor hanns också med. En alldeles själv. Och en med underbart litet sällskap. Älskar att vi kan göra saker tillsammans nu, en del av barnen och jag.

Som sagt, en tröttvecka var det. Mycket tacksamhet för att vi kunde få en lugn helg hemmavid. Medan mannen i familjen hade jobbhelg passade vi andra på att vila och andas uteluft, mellan hockeyträning och gympa.

Tack veckan! För att jag får leva, för att jag får vara tillsammans med dem jag älskar, för att jag får vara precis som jag är.

Jag önskar; Att få till lite träningspass igen i veckan, att njuta av även ett väder jag inte vill ha.

Många tankar just nu. Jag vet att de behöver få plats, men ibland önskar jag att de fick vila lite. Det är så mycket som berör och påverkar och engagerar, så mycket som ger livet guldkant men också väldigt mycket som väger över åt ältande, oro, stress och tankar som bara maler …

I morse var det fullt av sådana tankar. Så i dag har vi ägnat oss åt att ”mota Olle i grind” – alltså mammat oss själva (som Underbara Clara kallar det), eller ja, jag har mammat mig. Alltså har jag kramat barnen ännu mer, sagt mer ja än nej, pausat och andats extra, tagit en skön och blåsig promenad, sett mannen min i ögonen extra länge och varit djupt tacksam för vår fredag tillsammans.

I morse var det mörkt när vi åkte till skolan. Så väl hemma igen tog lillebarnen och jag en mysig frukost med tända ljus innan vi drog igång veckans städröj inför helgen.

Och pyntandet är påbörjat inför halloween och alla helgon och hösten. I helgen blir det mera!

Första snön. Om så bara för några timmar, men den kom och den syntes – ett litet tag. Det både värmde i hjärtat och stack till i form av lite sorg. Glädje över den kommande årstiden och de vackra skiftena som jag älskar. Sorg över att nu är värmen, ljuset, tiden när vi är ute mest hela tiden förbi för denna gång.

Någon var totallycklig, och lite ledsen när snön försvann lika snabbt som den kom …

Vi är helt enkelt redo för senhöst / vinter. Nu ska det boas, mysas, frysas och andas rökmoln i minusgrader ❄️

Och vilken vecka… Jag har hela hösten och länge innan dess, gått med en tung känsla i kroppen. Det är mycket som behöver rymmas i mitt lilla huvud just nu – och jag har svårt att släppa och sovra i allt.

Så den här veckan blev fokus på – NU. Leva lite mer här och nu. Släppa de där tankarna och oron för ett tag. Så svårt! Men så värdefullt och skönt att få vila huvudet lite också…

Extra härligt i veckan. En musikkväll tillsammans med mormor och morfar. Massor av lokala fantastiska människor som bjöd på show i flera timmar. Och med fika i paus!

Veckan i bilder;

Jag önskar mig; Mer ro. Mer vetskap. Mer njut av nuet!

Ni vet den där texten ”Minns gårdagen, dröm om morgondagen, lev idag” eller den andra ”Gårdagen är förbi, morgondagen ej kommen, i dag hjälper herren”, de där texterna som så tydligt talar om att du ska leva i dag. Det låter ju så enkelt och självklart, men jag tycker det är det allra svåraste av allt.

Det är lätt att älta och ångra gårdagen och det är lätt att drömma om morgondagen. Även om gårdagen föralltid kommer att vara det den blev – vi kan inte förändra den, bara acceptera. Och morgonen kan vi drömma om – men vad vet vi om den egentligen, vi kanske inte ens lever då.

Men idag, den här dagen. Den här stunden. Då finns vi här. Då lever vi. Och oj vad vi borde ta tillvara mer på det. På människorna vi får dela livet med. På platserna vi får vara på. På solen, på skratten, på kramarna, på vinden, på maten, på umgänget… På livet – här och nu ❤️

Ändå är det så svårt. Så svårt att finna ro i att bara vara här och nu. Att lyssna in fåglarna eller barnens tankar om rymden. Att känna och vara tacksam för att få finnas till här och nu. Att känna lycka över att få vara tillsammans med människor man älskar. Att vi får leva och uppleva just denna stund tillsammans.

Vardagen är så vanlig igen efter sommaren. På gott och ont. Det är fint med vardag och samtidigt är sommarens vardag ljuvlig, men nu stundar hösten. Mer tid för vila, eftertänksamhet och stunder tillsammans.

I veckan har vi haft både med- och motgångar. Det är tungt ibland att känna att man inte hinner med, ändå är frågan om det ens är möjligt och mening att man ska hinna med allt det där man vill. Stressen för sig gärna påmind i dessa stunder, och så gäller det att andas och påminna sig om vad som är viktigt på riktigt.

De små barnen och jag tillbringade en förmiddag med mormor i potatislandet. Älskar att få visa hur och låta barnen vara med på saker i praktiken, så som potatisodling till exempel.

De stora barnen hade studiedag och lyckans tur inföll den på samma dag som mannen i familjen också var ledig. Så det blev en tur till mormor och morfar med traktorkörning, vägfixande samt lugnt mys hemmavid.

Dessa morgnar är fantastiska! Det är en fröjd att skjutsa till skolan och få ta del av solens första strålar som letar sig upp genom ett magiskt landskap. Efter det kan man inte vara annat än redo för dagen.

Till helgen siktade vi på mer tid i skogen, svamppromenad och tid tillsammans med min mamma och pappa. Älskar att mina barn får chans att lära känna sin mormor och morfar. Sedan checkade vi ut hela familjen och tillbringade lördagens sista timmar med film tillsammans – Ture Sventon – och kan hända att en och annan av oss hann slå ihop de blå lite före filmens slut.

Jag önskar mig; Vila och sinnesro. Det har varit mycket den senaste tiden – särskilt för mitt huvud. Många tankar har malt och maler fortfarande… Och i veckan som kommer vill jag bara vila ❤️

Jag drömmer om något annat. Har gjort det i så många år nu. Vill mer och vill annat. Vill att livet ska betyda något, att varje dag ska kännas meningsfull. Vill leva varje dag.

Så många år som gått. Med samma längtan inombords. Jag vill mer. Jag vill något annat. Något närmre och ärligare. Något grundat och viktigt.

Längtar finns där. Finns kvar. Pockar ständigt på utrymme och uppmärksamhet. Ibland högt och argt, ibland lite tyst och stilla, ibland med en enorm sorg och oro. Och ständigt med en stor stress över att tiden bara går.

Jag vill något annat. Redan idag.

Jag vill hitta hem. Hem för mig och min familj. Jag vill leva nära de som betyder något för mig. Jag vill ge och ha tid till dem som får mitt hjärta att leva. Jag vill att livet ska kännas värdefullt och viktigt. Jag vill leva här. Och nu. Tillsammans med mina människor. Min familj. All värdefull tid. Tillsammans ❤️

Det kanske är dags nu. Dags att vilja. Dags att våga. Dags att kavla upp ärmarna och ta tag i det där som skaver, stressar och oroar. Nu, nu när den tiden jag vill ha tillsammans ännu är.

Om livet blir något annat.

När dagarna som känts lite extra tunga lättar lite grann, och solens värme tränger sig igenom ändå in till hjärtat. Då känns det som man lever igen!

Vi har haft en fin vecka. Det har varit lite upp och ner, men ändå helt okej. Jag känner en liten längtan till höstens mörker och ombonad, samtidigt som jag vill ha mer av sommarens ljus, liv och öppenhet. Mycket av längtan tror jag bottnar i att det varit mycket tunga saker för mig en tid nu. Mycket i tankarna och som tagit och tar energi och plats, och jag längtar efter vila. Vila för själen, vila för kroppen och vila för tankarna.

I veckan har vi blandat hemmalivet med små utflykter. Det har inköpta ljung inför hösten, tomaterna har börjat stänga ner och frågan är om jag ska plocka in alla eller våga lämna de gröna ute en tid till … Vi har röjt på gården hos mor och far och vi har hunnit med vila i soffan, mysa utomhus med kaffe i solen. Och även lite jobb, en fotbollsmatch och söndagsrunda med bilen.

Jag önskar mig; Värme i själen, soliga höstdagar, lugn i kroppen, kramar av nära och kära, jordiga händer och kaffe på trappan.

Vilken känsla och lycka att få och kunna känna tacksamhet. Jag tänker ofta på det, att det är viktigt att stanna upp och se vad man har. Känna glädje och lycka över de delar av ens liv som är vackra och fina.

Att inte glömma bort det man redan har, och som så ofta tas för givet och självklart. Tills den dagen då det inte längre finns kvar.

Min största lycka och tacksamhet i livet är familjen. Våra barn och mannen som jag lever tillsammans med. Att få tid tillsammans med dem, att få se dem växa, lära känna dem och få uppleva och leva livet tillsammans med dem. Det är min största tacksamhet ❤️

Och såklart att få tid med de där andra hjärtemänniskorna som jag också tycker så vansinnigt mycket om.