Tänk på vi kunde veta att det kommer bli bättre, att det kommer bli bra. Tänk om jag visste att saker kommer lösa sig, att relationer kommer bli fina igen. Sluta ta av min energi ligga, inte trycka på hjärtat och ge sömnlösa nätter och tankar av oro.
Om jag kände att det kommer komma dagar av ro, dagar av livet med mer ljus och värme. Dagar med mindre tryck i morgonmörkret. Om det fanns en antydan, en aning om att oro kommer bytas mot lugn, stress mot ro och sorgsenhet mot trygghet.
Sådant är inte livet. Vi vet inte vad vi får eller vad livet ger. Vi vet inte mer än vi kan påverka. Det handlar om att själv stå vid rodret i sitt eget liv. Att styra dit jag själv vill och behöver.
I likhet med ett skepp på ett hav, med stiltje eller storm, kan vi styra våra liv men vi vet inte vår exakta väg. Kanske slår en våg oss ur kurs så vi får ta en omväg eller ny väg mot målet. Kanske är det kav lugn och seglen får inte vind att komma framåt dit vi styr. Kanske tar det extra tid. Kanske skapar vi nya mål längs vägens resa.
Ändå, i oros tider och sorgsenhet längtar jag efter styrning och riktning. Efter ett tecken på att jag kommer få vila i ro och lycka en dag inom en snar tid. Om så bara för en liten stund.
Livet & Carolina 