Så vill jag tänka på livet, och min vardag. Som att den är perfekt för mig och min familj – för oss, även om den inte är perfekt i någon annans ögon. Även om vardagen och livet även för oss ibland är rörigt, ledsamt, stökigt… Så är det perfekt operfekt för just oss, det där röriga, stressiga, stökiga är liksom en del av det hela. En del som behöver få finnas med för att de där andra delarna ska kunna finnas – glädjen, lyckan, värmen i bröstet, skratten, kärleken. Och ja, det finns en del operfekta saker jag gärna skulle vara utan såklart, men de måste kanske finnas där ändå…
Och vem vill att allt ska vara bäst hela tiden? Perfekt?
Livet & Carolina 